Janice D. Soderling

(Translations of three poems by the Swedish writer Heidi von Born, from her collection Jordväxling)

Victor’s Summer

Reality 1919

So dewy life lies
and summer days threaded up
like red berries on a stem of grass.
Look there! Edelfelt’s widow
is just risen from her bed!
Now all the meadows open their soft
mouths and no eye weeps,
as the pastor hurdles
a row of perennials to the fountain’s
marble swan and the flagpole,
dripping new paint.

You see it from your sickbed,
where the window shade rolls in among
the clouds. Each morning
you shatter the peacock egg
woven in the carpet. The icons watch
empty-eyed. All the wars going on
under your skin, your blood rises
at the battle cry, a conqueror
hooded with fever.

Brush anxiety under the pillow!
Hide that question in your eyes!
Lower your hopes, less attention
to life. You must smile,
snuff out your resolution.

                *

Conqueror, your red lips,
which no one has rouged,
spew their crimson
against the sheet’s lacy edge.
Champion of darkness. An
underground line
tautens. Cricket, someone
calls with an English accent.
The calash disappears over the hillock.
The picture projects on the window shade.
The pastor has hairy legs.
He wants, you know, always
a sip of brandy first.
Death is hard on the appetite
and taste buds are so easily
distracted.

Victor. Your name threatens all living things.
So many years in his hand, I reflect
as my pen struggles:
an endless row of years
wheeze against me.
Yet each one brings so much
more of your death.

(Swedish text)

Viktors sommar

Verklighet 1919

Så daggstänkt ligger livet
och sommardagar trädda
som röda bär på strå.
Se där: Edelfelts änka
är nyss uppstigen!
Nu öppnar alla hagar mjuka
munnar och intet öga tåras,
när pastorn svingar över
perennrabatten till fontänen
med marmorsvan och flaggstång
drypande av färg.

Du ser det från din sjuksäng,
då rullgardinen flyger in i
molnen. Varje morgon
krossar du påfågelsäggen i
mattan. Ikonerna vakar
tomögda. Alla krig du har
i huden, ditt blod stiger
av stridsrop, segerherre
i feberhuva.

Sopa ängslan under kudden!
Göm frågan i ögat!
Slå ner ditt hopp, känslan
av liv. Du måste småle,
blås sakta ut din vilja.

                *

Segerherre, de röda läpparna
som ingen sminkat
skickar sin karmosinfärg
mot lakanspetsen.
Herre till mörkret. Det finns
en underjordisk lina som
spänner. Kricket har någon
ropat med engelskt tonfall.
Kaleschen lämnar kullen.
Bilden hängs upp i rullgardinen.
Pastorn har håriga ben.
Han vill, det vet du, alltid
smaka av sin cognac innan.
En död går hårt åt hungern
och smaklökarna distraheras
så lätt.

Victor. Ditt namn hotar alla liv.
Så många år i handen, tänker jag,
med pennskaft stretande,
en gränslös rad av år
pustar emot mig.
Men varje år ger mig så mycket
mera av din död.

The Disobedient Boy
or
Portrait of Max Möller

Say, what’s he use his ears for,
why won’t he listen, that little
mauve-pantalooned scamp with his hoop
and his cornet of sweets. The elastic
of his chin-strap gives way and it’s easy enough
to fall on your nose in that get-up.

A slightly sourish smell, ’cause he runs
good, that little rascal, that Junker with
his brave, callused knees. He’s not using
his ears today and
Nanny-granny nags behind the window pane,
her compressed lips snip the promised circus
and the dirigible spectacle.

Well, Max, that takes care of Sunday!
Oh, I’ll plant you here like a little
parakeet on a perch beside your porridge
with its wide ditch of syrup.
Swim over if you can! That’s the prank
I’ll play you, boy.

(Swedish text)

Den olydiga pojken
eller
Porträtt av Max Möller

Men inte har han öron med sig,
men inte hör han, den lilla
plommonbyxpojken med sitt tunnband
och sin sockerstrut. Resåren släpper
i hakbandet och det är lätt att stå
på näsan i den hatten.

En svagt syrlig lukt för han springer
gott den lilla kanaljen, junkern med
sina gunstiga barkknän. Han har inte
öronen med sig ute idag och
Nanny-Granny bannar innanför rutan
med smala läppar som knipsar cirkus besöket
och luftskeppsfördraget.

Nej Max, nu stänger vi om söndagen!
Nu planterar jag dig som en liten
undulat på pinne här vid vattgröten
och den breda kanalen sirap.

Den får du simma över! Det sprattet
spelar jag dig!

Georg Trakl

In vita

The hospital stretcher is of ivory
as befits a King.
Away from the avenue,
the more adventurous trees gather.
Frothbrancher, Guzzletrunk,
Fuddleroot,
a triumphal arch above the body.

The measuring stick lining the chief
surgeon’s brow bends in the middle.
The heat is insufferable.
Sir? Gesund! These cheery
words flutter like pennants
at your wrist.
We know so little of the poet’s
walls of skin and pain,
but one may take notes:
the apron-rustle ceases,
befuddlement stings
the inner ear.
The skies darken.
Birds, exemption warrants in the sky,
sail across the river of sleep.
The wall of pain gives way.
The treetops swirl
above this body.

(Swedish text)

Georg Trakl

In vita

Båren är av elfenben
som det anstår en Konung.
Utanför allén samlas de
äventyrliga träden.
Flädervinda, Onyxpoppel,
Mollbärsblad,
en äreport för kroppen.

Linjalen under överläkarens
panna är böjd på mitten.
Hettan outhärdlig.
Vafalls? Gesund! De muntra
orden kränger som vimplar
runt din handled.
Vi vet så lite om poetens
väggar av hud och smärta,
men anteckningar må bedrivas:
förklädet har frasat färdig,
berusningen stinger
genom öronsnäckan.
Himlen förmörkas.
fåglar, frisedlar i en sky
svävar över sömnens flod.
Smärtväggen mjuknar,
trädens krona virvlar
över kroppen.

Heidi von Born was born in Stockholm and has published thirty books: novels, a short story collection, a few poetry collections and a children’s book. She is also a critic and has written drama for radio and television, and translated poetry by Margaret Atwood and others. She was elevated to honorary doctor by the University of Victoria in Canada.